Dagboksinlägg 14 juni-nya jobb-strulande barn-skrivmingel

Igår var jag iväg till Huddinge och tittade på en helt underbart vacker trädgård som dessvärre fått gro igen.

Damen som bor där var jättegullig, och vi fick väldigt bra kontakt. 

Hade samma tycke och smak vad det gäller växter, och jag ser det som en stor ära att få fixa tillbaka trädgården till det vackra smycke den en gång varit.

Naturligtvis sparkade sceneriet igång min fantasi, och jag lovar...det blir nog en novell eller bok om troll och vättar efter att jag spenderat några veckor i det här.

Fotografierna gör inte riktigt rättvisa åt magiken, men det kommer mer.

 Det är massor av jobb, men kärt jobb eftersom jag älskar att pyssla med blommor och blader.

När jag skulle åka därifrån fick jag en kram av henne, och åkte därefter åt fel håll...

Det var bara att fortsätta mot Stockholm och vända på första avtagsväg.

Väl hemma hann jag knappt göra någonting annat än rasta hundar och byta tidningar åt valparna, sedan var det dags att åka iväg igen. Barnen skulle hämtas, och därefter skulle vi kika på ett tak i Södertälje som vi ska lägga offert på.

Men allvarligt talat vet jag inte om jag törs gå upp på det här taket

Peter gick upp för att ta mått, och jag stod nedanför och fotograferade.

Det är lite pippi-känsla över huset. Ett väldigt speciellt projekt.

Men det är både brant och högt, så...nja....jag måste fundera på om jag verkligen vågar gå upp.

När vi var klara for vi hem och lade barnen som var trötta.

I morse vaknade jag klockan tre av ett jäkla liv. Det var valparna som hade rymt, och busade omkring ute i vardagsrummet med sin mamma, och storasyster. Chicco låg uppe i soffan och blängde på cirkusen.

När jag vaknade nästa gång var det för att larmet på mobilen tjöt. Upp med ungar som var trötta, och...griniga. De behöver semester nu, det märks.

Razmus tjafsade om att han ville ha bollen med till skolan. Samma boll som han blivit förbjuden av lärarna att ta med. 

Resan pågick under tiden han tjöt som en siren i baksätet och mitt humör nådde nästan kokpunkten. Tänk dig själv att åka 1,5 mil med en gallskrikande unge. Inte skoj alls.

Han tystnade, men ersattes snabbt av Lilleman som är envisare än en röd gris, och nästan alltid på något underligt sätt får sin vilja fram.

Dock inte idag. Bråket handlade om en praktisk omöjlighet, och jag plockade resolut upp min vilt sparkande snart 5-åring, och bar honom till dagis, där han gjorde en snabb manöver, tog sig loss och sprang tillbaka. Men pilutta honom, en grind var låst, och tvingade honom att retirera och snällt följa mig in på dagis. DÄR blev han foglig som ett lamm och ville upp i min famn för att pussas.

Barn, barn älskade barn.

Kikade in så att Zabine packat sina kläder till utflykten idag, och sade ett snabbt hejdå.

Nu är jag hemma ett tag. Ska ta ut hundarna, bada och ringa upp damen från igår för att tala om när jag kommer. 

Sedan hoppas jag hinna redigera lite, och naturligtvis...klä på mig snygga kläder tills ikväll då jag ska på skrivarmingel på Vulkan.

Tänk att den där överfulla garderoben alltid ter sig så tom när jag ska hitta något snyggt. Alla kläder är fel. Och när jag städar den hittar jag massor av vackra kläder och undrar när jag ska använda dem.

Klurig ekvation det där.

Ha en underbar dag

Kram