Takjobb-regn-skadade barn

När jag vaknar och tittar på klockan stönar jag och har god lust att dra täcket över huvudet. Siffrorna på displayen visar 4.45, och jag vet med bestämdhet att vi lade oss strax före två.

Jag kravlade mig upp, och gick den vanliga rondan bland barnen.

Underligt nog sover Zabine i Hampuz säng, och Razzel i hennes. Lilleman ligger mellan mig och Peter, tryggt sovande med ett svagt leende.

Flera av de små pratar i sömnen numera, och de senaste kvällarna/nätterna har jag hört minst en av dem prata långa haranger.

När jag går ut i skogen känner jag hur ena foten blir blöt, och ser att min lagning av stöveln gått itu. Det känns nästan löjligt att kasta ett par stövlar för ett litet håls skull, men att bli blöt är inte heller kul, så det blir nog sopnedkasten för dem.

Valparna busar, och skäller om vartannat, försöker dia en motvillig Zilla som morrar efter bara några minuters digivande. De små liven har fått tänder. Vassa sådana, och det gör säkert ont när de tuttar.

Många intressenter mejlar sitt intresse av dem, men hör inte av sig då jag svarar, men jag hoppas och tror att tikarna skall vara tingade innan de fyller 8 veckor.

Tänk vad tiden går fort...det är inte länge sedan de låg som små ljusa råttor i bädden, och knappt sa ett pip.

Nu är det fullt ös medvetslös från morgon till kväll, och tidningarna de går på är småslamsor innan dagen är till ända.

Det har varit en regnig helg, och mina stackars rosor jag köpte förra veckan står ensamma lutade mot gästhusets vägg, och väntar på att få komma ned i jorden.

Lilla Zabine hade ansiktet för nära när jag stekte hamburgare, och fick flott i ansiktet. Eller rättare sagt ögat. För några sekunder trodde jag att det kommit i ögat,  men som tur var hade jag fel.

På bokbörsen hittade jag en mycket intressant bok om Trolldomsprocesserna i Sverige skriven av Ankarloo. Jag har den liggande på skrivbordet, men har inte hunnit läsa en enda sida eftersom det varit full fart hela helgen.

Jag har varit uppe på tak som varit ganska snälla, det vill säga inte så höga.
Igår ösregnade det och gjorde taket halt som om jag gick på såpa. Obehagligt, men lärorikt.
Vi satte upp en ställning så att sotaren ska ha det enklare att sota skorstenen. Det var vingligt på den lilla platån, men vi fixade det med gemensamma krafter.

Peter satt på knä ute på avsatsen, och jag låg över den medan han skruvade fast muttrar som skulle hålla ihop konstruktionen.

Efteråt ställde jag mig på stegen och tittade ned. Det var högt, men taket nedanför gjorde att höjden inte riktigt kändes så farlig.

När vi lämnade taket hade två skurar gått över oss, och jag var både blöt och kall. Mest om händerna.

Vi hoppade in i bilen, och for till nästa ställe. Ett hundpensionat som vi gjort jobb hos förut.
Det var sista ytfinishen och några skruvar som skulle på plats.

Skorstenen såg ut så här från början

Vi lade plåt runt hela härligheten(4m hög)

Så här blev resultatet

När vi satt sista skruvarna, och fotograferat åkte vi hemåt där Rita och barnen tittade på film.
Vi åt glass med jordgubbar, och bytte kläder, sedan lade vi ungarna och tog det lugnt.

Idag blir jag hemma. Kör barnen till skola/dagis, och far sedan hem för att plantera ned alla blommor vi köpte. Jag hoppas, hoppas att regnet inte kommer idag igen. Jag behöver ingen sol, men uppehåll vore väldigt bra.

Nä nu är klockan 6.23, och jag skall väcka barn, käka frukost, och åka iväg.
Ha en underbar dag