TEMA Det svider

"Lustigt, nä inte faan är det speciellt lustigt. Saatana perkele vad det gör ont när du ignorerar min smärta."

Anna drog upp håret i en tofs och studerade mannen som låg hopkrupen i plågor på sängen. Sprutan satt fortfarande kvar, men hon vågade inte dra ut den. Den första silen var den svåraste hade han sagt. Han som låg där borta, kvidande av smärta, han hennes älskade pojkvän.

"Gör något då din förbannade hora. Gör för i helvete något. Sitt inte bara där", sa han stönande och höll med båda händerna över magen. "Det svider så in i..." Simon drog ihop sig till en liten boll.

Anna höll upp händerna mot honom, ramade in honom med fingrarna som en fyrkant. Hans ljusa hår började glesna, och han var orakad. När rakade han sig sist? tänkte hon och kände hur det injicerade verkade. Färgerna i rummet flöt ihop, och hon såg hur dammkornen dansade i solljuset som strömmade in genom persiennen. Solgult...solgult damm...vilket lustigt ord. Sol, sol, sol, tänkte hon och reste sig upp. "Jag går nu", sa hon och öppnade dörren. Den gråa marmoren böljade som ett stormande hav, piskade upp vita gäss. Anna stängde dörren och såg hur det kröp in svarta, håriga spindlar genom brevlådeinkastet. Hon skrek och backade, drog sprang in på vingliga ben till köket och gömde sig under bordet. Duken som låg ovanpå drog hon ned för att värma kroppen med. Kopparna som stått ovanpå for i golvet med ett kras.

Anna hörde det viskande ljudet av fötterna på dem, såg hur de kom kilande över golvet mot henne, men kunde inte resa sig. Hon blundade och skrek "SIMON"