"Nähä du min lilla trullsa", sa jag och tog tag i min dotters hand sekunden innan dörren stängdes. "Byxor på, och en fleecejacka ifall det blir kyligare."
"Men, mamma...det är sommar ju, ser du inte det? Alla blommorna har slagit ut, och getingarna har kommit." Hon gjorde en kort paus för att hämta andan. "Jag förgås av värme fattar du väl. Förgås."
Fnissande höll jag handen för munnen. "Vem har lärt dig det där ordet?" sa jag och vände henne mot mig.
Zabine lade huvudet på sned och himlade med ögonen. "Du förstås. Jag stod ju bredvid dig då du läste i synonymordboken."
Det sista sa hon med mycket stort besvär.
Jag lade hennes fleecejacka över min arm, och öppnade dörren. "Nåja, förhoppningsvis är sommaren här. Men regnkläderna ska med."
Hon suckade tungt och plockade upp kassen från golvet. "Okej mamma."
Så fort hon gått ut lade jag pojkarnas fleecejackor över armen, och gick ut till bilen. Jag kanske kunde jaga bort kylan genom att ta med jackorna för att förebygga kylan. Ungefär som när man tar med sig paraplyet fast det inte regnar.
Den var söt. Och var skulle de får orden ifrån om inte från oss.
SvaraRaderaDe små har stora öron ibland
SvaraRaderaHa ha - så fint du fixade denna :)
SvaraRaderaBra skrivet.
SvaraRadera