Trädgårdshjälp, kurs i Digitala affärer, och bilmekaniker

Igår var det en intensiv dag.

Barnen strulade vid frukosten och jag kände hur svetten porlade över pannan då vi äntligen satt i bilen.

Vår bil gick ju sönder igår och skulle få nya bromsskivor plus ett grenrör, så vi lämnade vår lilla pärla hos mekanikern och fortsatte i Peters bil.

Razmus lämnades på sportcampen i Huddinge, och jag stannade hos min kund I Fullersta.

Idag tog jag itu med den yttre trädgården som inte blivit ansad och klippt på mycket länge. Den vackra men grymma Åkervindan hade omfamnat nästan hela häcken och långsamt kvävt den.
Vindan är en av mina favoriter så jag gav den ett nytt hem hemma vid vår pergola där den inte kan göra någon skada.

Jag kröp in under häcken och klippte bort grenar så att jag lyfte upp den från marken.
Ann marie kom ut och hjälpte till att ta bort grenarna samtidigt som hon berättade anekdoter från sitt liv. Vi är väldigt lika i sättet trots att det är mer än trettio år mellan oss.
Hon är en kruttant som behärskar både data och har skött huset ensam tills nu.

Jag ser att hon blommar upp då vi sakta men säkert rensar hennes tomt från sly och högt gräs.

Peter kom tillbaka på eftermiddagen  med en plåt som han beslog över hennes haciendaskorsten som läckt en längre tid, sedan klippte han gräsmattorna och samlade ihop ännu mer kvistar.

När jag använder grästrimmern på hennes gräsmatta som mer eller mindre antagit formen av en äng känner jag hur dofterna slår emot mig. Det luktar rödklöver, kråkvicker och en massa andra.
Jag njuter av varje sekund, och tänker att det är en ynnest att få möjlighet att göra i ordning en så vacker trädgård som denna.

Klockan halv fyra kör vi iväg och hämtar Razmus på sportcampen, sedan åker vi i full fart mot dagiset och fritiset...hm...jag skäms då jag kommer springande. Våra barn är de sista som är kvar, och stackars Rickard har fått vänta på mig en hel halvtimme extra.
Du förstår varför jag har barnflicka va? Saknar henne dagar som denna. Hon har barnen tills vi hämtar dem, och klagar aldrig. Ingen stress.
Nåväl, nu gick det ju bra, och i morse bad jag Rickard om ursäkt, varvid han replikerade med "En gång är ingen gång. Det är lugnt."

Inatt pluggade jag igen. Digitala affärer har visat sig vara något jag länge saknat. De pushar och lär mig saker i samma mängd. Vi som som går kursen har olika erfarenheter, och det är mycket spännande att se vad de gjort innan.
Klockan hinner bli ett innan jag stoppar.
Jag hinner knappt lägga huvudet på kudden förrän jag somnar sött.

Idag körde jag ungarna till dagis och fritis som vanligt, sedan Razzel till Fullersta. Taxi Östlund var god dröj.

Sedan vände jag hemåt igen, och åkte till en trädgård I Vårsta som stått en längre tid.
Det är något speciellt med dessa trädgårdar. jag kan inte hjälpa det, men det känns nästan fel att ta bort alla vackra vildingar som jag kallar blommorna.
I den här trädgården har de fått massor av kråkvicker.



Den står i stora klungor, och jag tycker personligen att det är väldigt vackert.
Jag ska fotografera så ska du själv få se.
Dagens projekt är stort...1600 kvm skall bort.

Zilla vår hund har varit hos tandläkaren alldeles nyss, och fått tandsten borttaget. Stackaren är alldeles groggy efter medlet, men vaknar nu upp i buren med de andra gangstrarna.
När jag kommer ut från veterinären som förövrigt är en mycket charmig äldre man, ringer det. "Hej, jag såg din annons på valparna", säger en kvinna med utländsk brytning. "Jag tänkte ge en till min dotter i femtonårspresent. Hon har längtat efter det i fem år nu, och jag skall gå ned till deltid så att vi kan ha hund."
Jag ser vår lilla valp framför mig, som blivit ännu en familjemedlem. Klarar jag av att sälja iväg henne?
Jodå, jag vet att sorgen försvinner, och att saknaden ersätts av lättnad då jag inser att tre hundar är mycket, och fyra är minst två för mycket...men...hon är ju så söt och go den lilla.
Vi bestämmer att de ska komma förbi på lördag och titta.
Zarah är klar för leverans, så det kanske blir försäljning imorgon...puh...nej, inga mer valpar nu. Det gör ont i själen att sälja dem. Man fäster sig vid de små liven. Ligger med dem tätt intill bröstet på kvällarna och ser hur de hjälplösa råttliknande pyrena förvandlas till käcka krabater fulla av charm.
Oj, oj, oj jag vet minst två som kommer att gråta, kanske till och med tre.

Just nu sitter jag i bilen och skriver medan bilverkstaden byter ut hjulen på bilen. Framvagnen har varit felinställd, och orsakat att däcken slitits snett. Nu måste vi byta däck, och ställa framvagnen.
Pengar, pengar...mera pengar.
Besöket igår innebar ett djupt hål i sparkassan. Närmare tiotusen lax kostade det.
Det här kostar fem till.

Så fort de är klara åker jag tillbaka till trädgården och fortsätter trimma, för imorgon är det utlovat regn.