Solen skiner på vattenfyllda löv och blåbärsris efter stigen jag går.
På spindelnätet reflekterar vattendroppar fjärilar som försiktigt fladdrar över skogen.
Gårdagen är blott ett minne fyllt av tidig morgon, jobb på tak som plåtslagare, skrikande barn och sen natt.
Idag är en ny härlig dag, som börjar med gnistrande sol och glada kvittrande fåglar.
Natten tillbringade jag med att försöka installera wordpress på mitt nya webbhotell. Något jag med hjälp av kursen Digitala affärsmodeller snart klarar av.
Genom att gå den har jag lärt mig hur jag hittar mina kunder, behåller deras intresse, skapar hemsidor, öppnar wordpress, och använder plug-ins. Något jag bara kunde delvis innan den här kursen.
Genom att spela in lärorika filmer som vi i kursen får titta på lär jag mig successivt mer och mer, får massor av tips hur jag kan använda wordpress i mitt företagande, och framförallt träffar likasinnade som också är intresserade av att lära sig saker.
Jag har ju som du vet flera jobb just nu och hinner inte delta i webbmöten, men Ann Ljungberg, Anna Åberg och Ann Klefbohm har hittat det ultimata sättet att råda bot på sådant. Alla möten spelas in, och jag kan i lugn och ro sitta hemma och höra vad de pratat om, förvisso utan möjlighet att delta, men jag kan ändå vara med i gemenskapen bland kvinnor som dryftar olika ideer och affärsmöjligheter. Vi är i olika åldrar men har alla bestämt oss för att öppna eget.
Nu ska jag skapa mitt varumärke, det vill säga mitt namn, och sedan sakta med säkert öppna en hemsida med mitt nya förlag RaZaHa förlag, min firma inom hantverk och trädgård RaZaHa-help4you och inte minst min identitet som författare av boken Hat och en gnutta kärlek
Jag söker nu en kille eller tjej som är duktig på att skapa appar till iphone och ipad för att öppna upp en affärsverksamhet som jag skulle bli ensam om, och ingen annan skulle kunna stjäla.
Ytterligare en affärsverksamhet finns i tanken och mognar sakta.
Under tiden allt det här händer jobbar jag i trädgårdar hos människor för att behålla deras dröm om en vacker plats att sitta i njuta av livet.
Risiga buskar tuktas, gräsmattor som blivit ängar trimmas, vilda blommor rivs bort eller får stanna kvar beroende på kundens önskan.
Jag gör helt enkelt människor glada, och tar bort ångesten över att inte klara av eller hinna med.
I mellantiden är jag uppe på taket med Peter, och hjälper honom så gott jag kan.
Igår jobbade jag med mycket, mycket gamla verktyg som plåtslagare använder, och kan tala om att det är ett tungt jobb att jobba som plåtis. Fortsätter jag med det här lär mina biceps öka maximalt i omfång.
Den här ynkliga vikningen av plåten var inte speciellt enkel att göra, och händerna ljummade efteråt.
Men det är kul, och framförallt intressant att se hur ett stycke plåt förvandlas till ett vackert tak.
Trots att jag varit med Peter i tolv år på taken har jag inte upphört att fascineras av hur lätt han vrider och vänder, bankar och trycker ihop olika sorters plåt och koppar.
Det här är nog det ultimata hantverket. Allt görs för hand, med muskelkraft.
Innan jag träffade min kille hade jag ingen aning om hur man gjorde tak, och fick lära mig att det inte var allt för enkelt. Det är massor av underjobb, och vägen till färdigt tak är lång.
Nu har jag testat på det mesta och insett att verktygen är gjorda för manshänder. Om de skulle göras lite mindre skulle säkert kvinnor också kunna göra det här.
När jag jobbade som plattsättarlärlig för x antal år sedan pågick en stor förändring inom det yrket. Hinkarna med massa gjordes mindre, likaså säckarna med bruk som ofta bars uppför trappor.
Verktygen gjordes mindre och skolor startades.
Nu är plattläggaryrket dammigt och jäkligt, och inget för mig, trots alla lättnader, men något dylikt skulle kanske göras inom plåtslagarbranchen. Det finns kvinnor som jobbar inom plåtslageri, men de är få.
Nåväl, tills det händer slåss jag med klippverktyg som är så grova att jag måste använda båda händerna, och tunga metallverktyg som hjälper mig att knäcka plåten.
Värst är nog ändå höjden. Ibland är taken så branta att man måste klamra sig fast mot det för att inte falla ned, och säkerhetslinan kan inte användas eftersom det inte finns något att fästa den i.
Plåtslagare agerar emellanåt klängapor, och står i helt omöjliga ställningar för att nå till att skruva i en skruv, eller spika en spik. Det är en klar fördel att vara lång, något jag inte är.
Ställningar brukar det finnas, men ibland är de rangliga och rör sig då vi går på dem. Vårt projekt just nu har en sådan, och jag ser ned mot marken på båda sidor om de smala brädorna. Räcket jag ska hålla mig i ligger alldeles för långt ifrån, och jo då...det är snickare som gjort ställningen.
Nu har barnen kommit upp och är hungriga, så jag ska avsluta det här inlägget.
Idag ska vi ta ned en byggställning, klippa våra gräsmattor och sätta panel på vårt älskade hus. Bilder kommer i bloggen och via facebook.
Ha en underbar dag
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.