Den lilla blomman accepterade inte att grannväxten tittade in, klämde den sakta mellan sina stjälkar för att strypa strömmen av växtsaft, och täckte bladen med sin mörka, grova tefat till blad.
Långsamt vissnade den ner och föll ihop i en hög nedanför blomman, men reste sig likafullt nästa vår.
Så höll de på, sommar efter sommar. Så fort den ena tacklat av fick den andra fart.
Symbios
SvaraRaderaSå är det. Jag gillar formuleringen "grova tefat till blad"
SvaraRaderaBra.
SvaraRadera