Första morgonen utan Zarah väcks vi istället av Zenta som ger ett klart kort skall.
Klockan är fem, och jag har knappt sovit en blund på grund av en ihållande rethosta som vägrar försvinna trots hjälp av hostmedicin.
Kelar med Zenta i soffan och filosoferar över livet, laddar inför dagens jobb.
Efter frukost kör jag som vanligt Razmus och Zabine till fritis.
Lilleman ska vara på ett tillfälligt dagis, men har sällskap av en kvinna från "sitt" dagis.
Dess värre har hon inte kommit när vi kommer dit, och jag känner inte igen en enda av personalen som inte heller presenterar sig eller frågar om vi behöver hjälp.
Hampuz kryper nästan in i mig, trycker sin smala kropp mot min och letar upp min hand. Några sekunder funderar jag på att ta med honom, men avbryts av en kvinna från hans dagis som resolut tar hans hand och går iväg med ett "Säg hejdå till mamma nu Hampuz. Kom så letar vi upp någon av dina kompisar."
De där gångerna när sådant där händer har jag god lust att lyfta upp min lilla älskling i famnen och åka hem. Barn ska väl vara trygga på dagis? Må bra när jag jobbar?
Eftersom jag har träff med en potentiell kund klockan nio måste jag gå, och gör det.
En liten stund senare kör jag in på en tomt som ser ut som något från en saga. Allt är i timmer, till och med trapporna upp, och en kort gång.
Damen har en allvarlig sjukdom och orkar inte ta hand om området i trädgården, och vill ha hjälp.
Det är en jätterabatt som ska rensas, och en vildvuxen gräsmatta som ska tämjas med grästrimmer och gräsklippare.
Vi sa hejdå och jag åkte tillbaka hemåt, men stannade i Vårsta vid en annan trädgård jag jobbat med i helgen (jo så är det, man är inte ens ledig på helgerna som egenföretagare)
Där klipper jag gräs, krattar löv och rensar ogräs i drygt tre timmar innan jag är klar och kan fakturera.
Peter kommer och vi käkar tillsammans för att sedan skiljas igen. Han far till ett jobb hemmavid medan jag åker till Tumba och klipper gräsmattan till en kund.
När det är gjort åker jag till dagis, och fritis för att hämta ystra ungar. Razmus får skäll av fritidsledaren för att han busat runt när de varit på museum, och jag spär på då vi åker hem.
Under tiden vi väntat på att de ska komma tillbaka har ungarna lekt på skolgården. Det är underbart att se på när ungar i flera olika åldrar leker ihop. Så hade jag det också som liten. Ofta var det jag och tre grabbar, men granntjejen Maria var då och då med på ett hörn.
Zabine leker med två grannpojkar och Hampuz.
"Fotografera då!" ropar ungarna och gör det ena efter det andra trixet.
Hemma stod gräsklipparen och väntade. Razmus fyller nio år imorgon och det kommer gäster.
Fruktträdgården klippte jag igår så nu återstod bara resten. En mindre fotbollsplan.
På vår gräsmatta växer det just nu brunört, rödklöver och en liten vit blomma, och jag kör runt dem så att det bildas öar av blomsjok.
När jag var klar var jag så slut att jag lade mig med Lilleman och de andra som skulle sova.
Det tog bara några sekunder så fångade John Blund in mig i sitt nät.
Utvilad vaknade jag på natten, och öppnade datorn för att kolla vad som hänt under dagen.
Snacka om tempo!
SvaraRaderaJust nu kör du betydligt hårdare pass än jag.
:)
Sköt om dig - och dina vildingar.
Kram
Detsamma kära du
SvaraRaderaIdag ska jag ta ytterligare en gräsmatta och göra en människa glad