"Jag drunknar. Hjälp mig. Jag...drunknar", skrek kvinnan långt ute på den silverskimrande sjön. "Hjääääälp."
Jag satte mig lugnt ned på stranden, och iakttog hennes dödskamp, väl vetande om att ingen, ingen skulle hjälpa henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Stryk lugnt. Spännande början!
SvaraRadera