Jaha, så har jag slagits ännu en natt med smärtan. Det är banne mig omöjligt att sova. Ryggskott och nackspärr gör ont.
Jag är lite rörligare och har bestämt mig för att försöka ignorera smärtan, och skriva på manuset ändå.
Det är ju världens chans att skriva. Inga barn, inga karlar och tid i all evighet...eller...i alla fall till fyra.
Naprapaten tryckte på olika punkter och har startat något som ger sig på alla muskler jag har. Ska tillbaka imorgon för ännu mer misshandel.
Jag känner mig som en trotsig unge på fem då jag kommer in till honom, och vill bara sätta mig på golvet med armarna i kors med ett högljutt NÄ.
Att trixa till låsningarna gör ont, helvetes ont och jag funderar allvarligt på att åka till sjukhuset och be dem söva mig så jag slipper få ont då han sliter i min stackars kropp.
Äh, nog om det...
Nu har jag kört barnen till skolan, och de två äldsta lämnade in Lilleman på dagiset.
Igår läste jag några sidor i Femtio nyanser av honom igen, och kom då fram till stället där Mr Grey ger Ana kontraktet så att hon förstår vad hon ger sig in på.
Frågan jag ställer mig direkt är:
Hur i helskotta ska hon kunna veta det? Hon blev ju precis av med oskulden. Allt, allt är nytt...och naturligtvis spännande.
Nåväl, hon läser...blir osäker, attraheras...
Kontraktet i sig var alldeles för långt enligt min mening. Det blev ett låååååångt kapitel som måste finnas i boken för att läsaren ska förstå och förfäras.
Nu ska jag redigera lite, sedan läsa vidare.
Fortsättning följer.
Jag har börjat dela med mig av tips om att skriva filmmanus som jag snappat upp.
Undrar du något? Fråga gärna.
Jag gick ju Manuspiloternas filmmanusförfattarlinje 2010, och lärde mig en hel del.
Morsning på några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.