Barnen var stökiga i morse, och egentligen kändes dagen bara som en fortsättning av gårdagen med en kort paus mellan.
Att vara förälder kan ibland vara svårt. Man förväntas kunna allt, och barnen ser sin mamma som allvetande superkonstnär.
Jag kan inte allt...
Nej, långt ifrån...
Men mitt sunda förnuft säger mig att det inte är vettigt att sitta framför en skärm(laptop, iphone, ipad) hela dagarna. Oavsett hur tråkigt livet annars kan te sig.
Vår älskade nioåring har plötsligt förvandlats till en surmulen tonåringsliknande mumie som vägrar svara på tilltal, gör allt tvärtemot, och vräker ur sig dumma saker.
Mellanbarnet, vår lilla prinsessa...grinar och skriker om hon inte får som hon vill, stampar med fötterna i golvet och låter mungiporna nästan falla ur ansiktet.
Naturligtvis följer nästa unge med...femåringen som förut varit idel solsken. Han gör som syrran, och verkar mest bestå av orden NEJ och VILL INTE.
Det är bara att ta ett djupt andetag, och lugnt tillrättavisa samtliga vildungar så gott det går.
Min kära mamma suckade och skrattade om vartannat, medan hon nickade menande åt mig.
Mamma brukar ofta påminna mig om hur jag själv var som barn. Att jag var envis som synden, och helt vild...och att jag rymde hemifrån, men kom hem samma dag.
Allt sådant jag själv inte minns, det minns hon så väl.
Barnen satt andäktigt tysta då mamma berättade hur hon, och framförallt jag varit som liten.
Hå, hå ja, ja...det är mycket nu.
Här hemma såg det ut som en tromb dragit fram, och jag satte ungarna i jobb då vi kom hem från mässan.
Idag är de allihop tillbaka på skola och dagis.
Motvilligt gick Lilleman mot dagis och lurades in i huset...där hans bästis mötte honom, och tog bort allt motstånd. Gråten försvann blixtsnabbt, och det var knappt så att jag fick en puss innan jag gick.
Hemma igen gick jag igenom alla företagspapper, och åkte till min bokföringstjej med packarna.
När jag återvände hem skyndade jag in för att inte bli våt, för naturligtvis regnade det.
Papper efter papper, tidning efter tidning försvinner nu från mitt lilla skrivbord som blivit ännu mindre av allt bråte som lämpats över hit.
Nu tänker jag fortsätta röja, och sedan skriva på manuset för att få klart det så fort som möjligt.
Ha det
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.