11 oktober 2012

En början-122

"Blunda Maria, och tänk dig en säng...en helt vanlig säng...med rena, manglade lakan. Fullständigt indränkta i syrendoft."
"Till vilken nytta. Du och jag kommer aldrig att få se något dylikt", fräser Maria, suckar tungt och drar ihop sitt ljusa hår i nacken till en knut. Hon slätar till de mattsvarta byxorna som är på sin tjugofjärde dag på den smala kroppen.
Moa skrattar lågt och lägger handen på väninnans huvud. "Lilla gumman, vänta du bara, vänta så ska du få se vad jag hittat på."
Hon skjuter en tavla föreställande två män som kramas i ett badkar åt sidan, blottar ett litet, svart kassaskåp som är insprängt i väggen, och vrider triumfierande vredet omväxlande åt höger och vänster några gånger, och öppnar det med ett högt, "Voila!"
"Moa! Stäng det, skynda dig innan farbror Erik kommer tillbaka. Förresten så får vi inte vara här. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...