Taggarna på rosen knäcktes då hon lade handen runt buketten, och de vita långa handskarna fick röda små prickar på insidan. Nu var hon nästan i mål.
Ante betraktade Sonja, och log när deras blickar möttes.
"Du ångrar dig inte?" sa han lågt och smekte henne över kinden. "Någonsin?"
Hon skakade sakta på huvudet, och tittade ned i backen.
"Nej aldrig älskade du. Nu är jag din för evigt."
Inom sig såg hon alla resor de skulle åka på, och hur hon äntligen skulle resa sig upp ur fattigdomens träsk. Med hjälp av Antes miljoner skulle hon kunna börja på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.