Klockan var fem när vi lade oss i morse. Det ena gav det andra, och när jag tryckt igen datorn för dagen pockade Peter på uppmärksamhet. Han ville ha sällskap framför teven där en film rullade.
Naturligtvis var jag trött. Det vore lögn att säga något annat, men för husfridens skull satte jag mig med honom.
Jag somnade till och från, såg ett mord ena gången jag vaknade, ännu ett nästa gång jag slog upp mina melerade.
Ha, ha...jag fick inte så mycket innehåll som du förstår.
Samtidigt tvättade jag och sorterade strumpor. Snacka om simultanförmåga.
När klockan slog sex drog småttingarna igång. Det var höööööög volym, tjafs sinsemellan, hårda dunkar från springande inne i rummet, och...ja du vet barn som leker.
Det var bara att inse fakta...tji sömn. Trötta segade vi oss upp och åt frukost.
Zabine plockade ut alla ensamma strumpor från sitt rum, och satte ihop dem med sin make.
Razmus pluggade motvilligt svenska, och lite matematik medan Hampuz byggde med klossar och lekte bilrace.
Peter åkte iväg på ett jobb, och jag...gick ut i trädgården som idag består av alldeles för långt gräs, på tok för hög häck, och rosor som skriker efter kärleksfull omsorg.
Jag har jobbat så mycket i andras trädgårdar att vår egen gråtit. Växterna har fått växa lite hus som haver, och trots att det är höst står utemöblerna ute på verandan med vattnet droppande från sig.
Kikar lite på hur man skriver för barn, och funderar på att gå en kurs i det. Med min fantasi borde jag fixa det, men jag vet inte.
Just nu består mitt liv av många frågetecken.
Hur blir det med ekonomin nu till hösten när trädgårdarna går i vila?
Och bokutgivningen? Hur går det med den?
E-böcker eller inte?
Kommer mina händer att hålla för plåtjobb i vinter? Eller blir det som vanligt...smärta och problem?
Det är det jag funderar på då jag knipsar av buske efter buske i häcken. Ideer som poppar upp i skallen läser jag snabbt in på iphonens röstmemo.
Ha en härlig dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.