18 november 2012

En början-159

Försiktigt tog hon sig upp mot trädet på toppen av berget. Låste blicken på ett av de röda bären. Snart skulle hon vara där, snart hade hon besegrat sin största rädsla.
Svetten rann över pannan, men hon vågade inte släppa greppet om det tjocka repet. Svindeln övermannade henne, och ljudet från vinden som ven över hennes kropp förstärktes, slog mot trumhinnorna likt en orkan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...