26 november 2012

En början-166

"Sex fötter mamma? Du menar väl två?" sa Hedda och sträckte på halsen för att nå upp till mammans öra.
"Nej, jag vet med bestämdhet att jag såg sex fötter...minst", svarade Irene och svalde irritationen över dotterns gest. "Förresten så...äh...glöm det."
Om igen svalde Irene orden som bubblade upp i strupen, och kvävde dem med tungan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...