"När gick Pia sa du?"
"Inte lång stund efter dig. Ni borde ha mötts utanför", sa Niklas och tittade ut genom köksfönstret. "Stormen ger nog med sig snart ska du se och Pia har nog gått hemåt. Hon brukar inte sura speciellt länge. Hjälper du mig med det sista? Nu kommer vi inte att kunna komma hit till stugan förrän till våren."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.