7 januari 2013

En plats jag aldrig besökt


 Det finns ett ställe eller rättare sagt ett land jag aldrig besökt men alltid dragits till:
Egypten. Jag har en dröm om att få se pyramiderna, människorna som bor där. Helt enkelt gå på sanden där människor byggt gigantiska pyramider med sina bara händer, slitit livet ur sig inför valet att bli piskad till döds eller jobba sig till livet om de orkade tills slutet.

Tänk att få stå på den heta sanden och se solen vila på toppen av den stora pyramiden som är insvept i otroliga sagor och berättelser om hur den kom till och vad som finns inuti. Känna ljumma vindar snurra runt min kropp, smeka min kind.
Eller varför inte dyka i Röda havet och se alla dessa fantastiska fiskar och koraller.
Rida på kameler och se byggnader i Kairo så höga att jag får nackspärr av att titta upp på dem.

Jag har köpt en guidebok om Egypten, sett filmer om landet och stannar när jag ser annonser på fönstren till resebyråer.
Landet fascinerar mig, och många, många andra.
Nackdelen är Montezumas hämnd, eller magsjuka som det egentligen handlar om. Många är de historier som jag hört från vänner om hur de blivit jättesjuka då de gästat Egypten.

”Men”, säger du. ”Finns det inget annat land du vill resa till? Jag menar, världen består av så många härliga ställen så du längtar väl till något annat land?”

Jodå, det finns ett land till: Canada
Jag har en dröm att gå in i den djupa skogen och leva där, se rovdjur jag aldrig sett och känna den rena, klara luften strömma genom mina näsborrar. Trampa på land där många gått innan mig och upplevt samma känsla av litenhet. Tackat Gudarna för att de gett liv till ett så underbart vackert ställe. Denna vildmark som består av träd som nästan räcker till månen och har en omkrets jag aldrig kunna tänka mig fanns. Sjöar som är spegelblanka och speglar den stora skogen.
Jag skulle vilja träffa människorna där som sägs vara de trevligaste av trevliga och männen så overkligt artiga att kvinnor känner sig omhuldade och älskade utan att ett ord växlats.
Dit vill jag åka en dag för att se om allt jag hört är sant. Om mannen jag träffade för över femton år sedan bara var en unik art. Att männen där borta behandlar kvinnorna som fragilt glas.



4 kommentarer:

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...