Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 januari 2013

Gryningsljus-nya böcker-Dramatiskt berättande-Story

Klockan väckte oss sex.
Jag sträckte armarna över huvudet och puttade sedan på Lilleman som skuffat in mig i ett hörn av sängen. Han är stark den lille trots att han bara är fem.
Huvudet som bankat när jag lade mig igår, bankade inte längre. Jag var tvungen att sätta mig upp och känna efter ordentligt för att känna smärta, men den kom från såret under näsan inte skallen.
"Jippi, jag är bättre!" skrek jag och hoppade över sonen ned på golvet. "Upp och hoppa tröttmössor, ni ska till skolan."
Som vanligt när jag blir frisk, eller åtminstone friskare, sprudlar kroppen av energi. Det är bara host-
attackerna som stoppar mig från att snöra på springskorna och dra en repa ut i skogen. "Åh, vad jag älskar livet", ropar jag och drar av äldsta sonen täcket. "Upp, upp, upp."

Peter kör barnen till skolan medan jag tar ut voffiparna och skriver dagens början.
När han kommer tillbaka undersöker jag hans onda tand och ser att den är inflammerad. Uj, uj, är det inte det ena så är det det andra. Han ringer tandläkaren och får en tid på torsdag. Haja att ha tandvärk tills dess.

Jag slösurfar och myser i soffan under tiden som Peter åker till banken och pratar lån. Jag stannar hemma eftersom jag inte vill smitta vår bankman.

På eftermiddagen är jag som ett barn. Tillfrisknandet är ett faktum. Öronen värker inte längre, halsen likaså. Snoret rinner och jag hostar, men halleluja...det går åt rätt håll.
Måste erkänna att jag varit lite orolig. Skrivkursen börjar den 7:e, och influensa kan vara ettrig ibland.
När jag och Peter hämtar barnen hämtar jag ett gäng paket på posten plus mitt nya ickesnygga körkort.
Det är en hel drös med efterlängtade böcker. Sådana som jag ska ha när filmmanuset läggs på skrivbordet igen, men som även passar när jag skriver "vanligt"
Barnen är trötta och hungriga så vi skyndar oss hemåt och möts av den här underbara utsikten:
Tyvärr hade jag bara iphonen med mig och kunde fånga det trolska ljuset, men du får föreställa dig hur det såg ut. Jag beordrade Peter att stanna bilen för att jag ville göra ett försök i alla fall.

Nu har vi ätit Tortillas och tittat på en av Asterix-filmerna som också damp ned i brevlådan idag.

Så fort jag stängt av internet ska jag skriva fakturor och skriva manus.
Ha en underbar kväll.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar