Hundvalpar

Min hund Zilla låg flämtande på golvet. Hon gnydde med jämna mellanrum och vägrade lämna mig. Det var dags.

Hon hade fött valpar flera gånger tidigare men det var lika nervöst varje gång, Det kunde gå fel.

Numret till vår veterinär satt fast på väggen, handdukarna låg på vardagsrumsbordet och jag hade mobilen i näven.

För att inte de andra hundarna skulle störa henne hade jag lagt henne i en stor hundbur som jag täckt med en filt. Ungefär som en öppen kuvös.

Timmarna gick och inget hände. Jag bläddrade i hundböcker och googlade. Skulle det verkligen ta så här lång tid?, tänkte jag och klappade min lilla tös.

Från en minut till en annan började hon flämta snabbare och jag såg att hon hade sammandragningar. Täta sådana.

 Zilla vände rumpan mot mig och krystade. Ett par små fötter syntes och jag blev orolig. Något var fel, men vad? Huvudet borde vara först.

Några minuter senare såg jag vad som felades. Bakfötterna kom först och tiken hade det jättejobbigt att få ut henne.

Jag drog försiktigt i fötterna och såg hur valpen kom ut långsamt med segerhuva som jag snabbt tog bort. För säkerhets skull torkade jag av henne med en handduk innan Zilla fick henne.

Lilla tjocka Zenta blev kvar i vår familj och charmar alla hon träffar. 

Men Zenta har ett minne från sin födsel. Ett bröstparti som vänts uppåt i spetsen.