Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



17 januari 2013

Panter-tatuering-Tumba-tattoo-Elin

Idag har jag suttit på en stol i strax över fem timmar. Orsaken var att jag skulle få en ny tatuering. Ännu en panter, men denna gång en snäll sådan och med min mans namn över.


Elin kalkerade bilden hon ritat av från ett fotografi till ett papper som sedan fästs på min överarm

Och så började det. 
Från början sved det rejält, men efter ett tag hade adrenalinet runnit till och gjort smärtan mer uthärdlig.


Elin drog streck efter streck med stor precision och imponerade djupt på mig. Hon är en mycket skicklig konstnär, och hur trevlig som helst 

Jag babblade i ett som vanligt och berättade om mitt skrivande, min familj, vad jag gjort i mitt liv o.s.v Stackaren fick säkert skavsår i öronen.


När huvudet och grässtråna var kvar beslöt vi oss för att pausa och äta mat.

När jag kom tillbaka hade armen blivit röd och lite svullen. Det stack som attan i den och brände.
Elin smörjde på en magisk salva som var svindyr, men tog bort smärtan där hon redan tatuerat.
Hon fortsatte med ögonen, grässtråna och det vita. 
Sedan fick jag äntligen se den.
Jag är vansinnigt stolt att ha den här och ska snart tillbaka till Elin för att tatuera lite färg på en av tatueringarna jag redan har och även göra tre små panterungar under barnens stora elaka panter.
Det här blir som en drog efter att man gjort den första. Synd att det gör så ont bara, men, men vill man vara fin får man lida pin sa min mamma när jag var liten, och precis så är det. 

När jag kom hem hade jag plastfolie lindat runt armen några timmar, sedan tvättade jag av tatueringen med tvål och vatten och smörjde på en salva jag blivit ordinerad. 
I morgon är det Peters tur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar