12 januari 2013

Så gör jag-Bodil Malmsten-skrivarbok

Så gör jag heter författarinnan Bodil Malmstens bok om skrivande.
Så gör jag : konsten att skriva
Den har ursnygg framsida och jag kan inte låta bli att gilla hennes små kommentarer.
En del som läst den tycker att Bodil är för ironisk, men om man tycker så är det väl bara att stänga boken och läsa något annat.
Under alla dessa år som jag skrivit har jag läst alla möjliga skrivarböcker och skrivit upp det jag tycker är extra viktigt. Med åren har det blivit en tjock pärm som jag glyttar i då och då. Tänk att världen består av så många kloka människor, brukar jag tänka och kikar in på Tradera, Bokbörsen och de andra för att kolla om det finns några fler böcker jag inte läst.

Bodil skriver om författare som haft turen att ha en fru eller man som sköter om det löpande, dvs skötsel av barn, matlagning, städning med mera och jag får mig en tankeställare. Min man är det bästa som finns. Han är en pärla på många sätt och ärligt talat skulle det vara svårt att få skrivtiden jag behöver om inte han funnits. Därmed inte sagt att han gör allt det som Bodil pratar om. Nä då, jag får tvätta, diska och torka barnens rumpor vare sig jag vill eller inte. Peter jobbar mest och jag gör allt för att hinna få ur mig alla ord som trillar in i skallen. 
Jag skulle lätt kunna isolera mig i en stuga för att skriva en bok, men livet är inte så. Verkligheten består av flera måsten.

Tränar du?
Det är något jag slarvat med och får på skam nu. Höfterna har tagit stryk av allt sittande och nu har jag börjat röra på mig så mycket jag hinner och funderar allvarligt på att skaffa en liggfåtölj så jag kan halvligga och skriva.

Bodil pratar också om den ideala dagen. Hur ser din ideala dag ut?
Jag har haft många sådana dagar men får nästan panik då de kommer. De där dagarna vill jag hinna så mycket som möjligt och får hjärnsläpp. Det bästa jag kan göra är att skriva ned alla idéer och tankar jag fyller dagarna med. Ålder eller för mycket i skallen, ja det är frågan utan svar.
Tystnad är väldigt viktigt för mig och mörker. Det är som om ögat lugnas ned då mörkret famnar mig. Min hjälpare håller sig oftast undan när det är ljust. Hen verkar gilla att inte synas, bara höras, och jag är tacksam för hjälpen.

Facebook är underbart, men också en skrivdödare har jag kommit på. Det är så fantastiskt att kunna läsa hur alla lever och tipsen svämmar över alla bra att ha sidor. Jag hittar minst ett bra tips varje dag. Det kan vara länkar, wordpressidor, människor som är intressanta.
Men det är lätt att fastna.
För att stoppa det bokar jag tider för mitt skrivande. Klockan tio på kvällen stänger jag oftast av datorn och tillbringar resten av kvällen med att redigera eller skriva nytt.

Så gör jag säger Bodil Malmsten. Hon tvingar ingen att följa hennes råd, bara öser över den som läser och öppnar upp sitt hjärta. 
Jag är så tacksam för alla som delar med sig. Visst kostar det att gå kurser och köpa böcker, men det är sådant som finns kvar. Och jag älskar att lära mig nya saker.

Hur sitter du egentligen? 
Gör du som mig?
Jag kurar ihop mig i stolen och har ofta värk i höfterna när dagen är över. Jag vågar inte ens tänka på hur länge jag sitter ned framför datorn, men det ger ju resultat och jag älskar det jag gör, så...jag fortsätter oavsett. 

Har du gått någon skrivskola, eller anser du att det är onödigt?
Jag går just nu två skrivskolor och funderar allvarligt på att gå ytterligare en för att lära mig skriva för barn och ungdomar. Det är dyrt att gå skolor, men säkert värt varenda sekin. Alla skrivskolor tror stenhårt på sitt sätt att skriva, så det gäller att sålla, känna efter hur man själv vill skriva. 
Regler är till för att brytas, sa min filmmanusförfattarlärare alltid. Provocera, gör något nytt. Fånga publiken/läsaren. Jag lyder snällt.

Jag har skrivit noveller efter Ann Ljungbergs teman på skrivpuff i fyra år nu. Det är en suverän spark i rumpan. Efter femton minuters skrivande går jag på mitt manus och det går nästan alltid galant. Jag inbillar mig att hjärnan tränas att tänka och att jag på det här sättet bygger idéer till fler manus.
Min idebok sprängs snart av idéer. Jag skulle kunna skriva minst en bok varje år.

Kan alla skriva? 
Kan alla sjunga? fråga jag då. Kan alla det? Eller är det bara ett försäljningsknep som de här körledarna har? Kan alla sjunga?

Jag tror att alla kan skriva. Bra eller mindre bra. Det är som att göra film. Alla kan uppenbarligen det, men...efter att ha sett ett antal usla filmer börjar jag fundera på hur det är möjligt att vem som helst får tillverka film. Handlar det om pengar? Kontakter?
Jag är någonting på spåret. Ha, ha...
Skriva ja...det är många som ger ut böcker som är dåligt korrade. Observera att det är förlagsutgivna böcker. Stooora förlag.

"Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på", skriver Bodil i boken.
Vad tror du om det? Är det så "enkelt"? Är det bara de envisa som blir antagna? De som skickar manuset till förlag efter förlag? Har du tålamodet och orkar du ständigt vänta på eventuell refusering?
Jag är för otålig. Därav egenpubliceringen av mina böcker Tre änglar och tre mirakel plus novellsamlingen Pappersskärvor
"Du har ADHD säger flera av mina vänner, på fullaste allvar. Du kan banne mig inte hålla dig lugn två sekunder", säger de och syftar på mina ständiga promenader och oviljan att bara sitta stilla på en stol på ett fik i flera timmar.
Jovisst, jag kanske har ADHD, men när jag var liten fanns inga bokstavsbarn. Det kallades rätt och slätt att jag hade Myror i rumpan
Det är till och med några pojkvänner som gjort slut för att de inte orkat med mitt tempo. Min man är likadan och förstår mig till fullo. Han jobbar järnet, jag hänger på.
Vi använder överskottsenergin till att vara kreativ.

Inspiration skriver Bodil också om. Hon berättar var hon hittade inspirationen till sin första roman.
Var hittade du din? Var det ett fotografi i tidningen? En artikel? Något någon sa? En dröm? Ett ord du såg i en bok?
Min första bok  Tre änglar och tre mirakel är gjord av frustration. Jag hade gått igenom flera missfall och äntligen fått glädjen att bära fram tre barn. Jag skrev helt enkelt boken jag själv sökt. En förklaring, en bok fylld av hopp mitt i allt det svarta. En bok som kvinnor i min dåvarande situation kunde förvara i fickan på sjukhusrocken.
Min andra bok Pappersskärvor är ett hastverk. Peter och jag skulle till bokmässan och han tyckte jag skulle fixa till en ny bok att ha med. Det blev hårt jobb tre dagar, för tryckeriet satte deadline då.
Mitt nuvarande manus kommer från en artikel och min önskan att veta varför. Jag sparade artikeln i två år och kunde inte stoppa orden som vällde fram på papperet. Även de skrivna i frustration. Jag ville förstå, hitta orsaken till det som hänt.
En natt kom mina karaktärer och berättade vad som hänt. Paralyserad satt jag i stolen och lyssnade. Sanningen var grym.
En dag senare startade jag jobbet med att skriva Hat och en gnutta kärlek. Ett manus som i dagsläget ligger på redigeringsbordet.

Kan du skriva när du mår dåligt? Eller kväver sjukdomen orden?
För mig blir det stopp. 2010 låg jag däckad i en hel månad. Inte ett ord skrev jag. Hjärnan fick blackout.
När jag blev frisk igen jublade jag av flera anledningar.

Sist jag träffade mina skrivartjejer diskuterade vi det här med att läsa ut en dålig bok. Gör du det? Slåss du tills sista sidan är nådd oavsett den tilltalar dig eller ej?
Jag är envis. Mycket envis. Mamma brukade säga att min vilja satt i björken jag såg från fönstret. 
Men en dag sågades björken ned.
Jublande sprang jag in till mamma och berättade vad som hänt. "Nu är min vilja fri", ropade jag och sprang runt , runt i köket. "Jippi! Min vilja är fri."
Det mesta jag tar mig an går igenom. Oavsett vad det gäller. Ännu mer sedan jag överlevde två träffar med Sankte Per. Jag har inget att förlora. Om jag vill något blir det så.
Nåväl, tillbaka till dåliga böcker:
Jag läser ut alla böcker och skriver sedan längst fram i den vad jag anser om alstret. Ibland sågar jag den totalt och varnar nästa läsare.

Nu ska jag packa ihop datorn, för klockan är 3.44 på lördagmorgonen och jag måste sova några timmar innan barnen öser på.

Rekommenderar dig att läsa Bodil Malmstens bok. Den är bra.

Ha det

3 kommentarer:

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...