Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



21 februari 2013

Feber-recension-ärligt skrivande

Igår kväll fick Razmus plötsligt en febertopp på 38,6 grader. Jag kylde av honom och försökte lura i honom saft, men det gick sådär. "Saft är för småbarn" muttrade han och slog bort min arm.

Imorse var det bara att inse. Två barn är däckade. Eller däckade är kanske för mycket sagt. De är så pass att de kan ligga i sängen och slötitta på film. Tack gode Gud för dvd:n

Gårdagen ägnade jag åt att läsa och recensera Sanna Juhlins nya bok De sömnlösa
Hon har gjort det igen. Boken är sååå bra. En bättre recension kommer här på min blogg på lördag klockan 12. Välkommen in då.

Jag hann även läsa mina kurskamraters texter och betygsatte/recenserade dem. Det är speciellt att kritisera någon som sitter mittemot en. Det gäller att balansera på rätt ben.

Jodå, jag hann skriva på mitt manus också. Det växer och förfinas. Nu har jag försökt sätta en sk deadline. Den sista mars ska jag ha manuset klart. Om jag nu inte blir sjuk igen, eller om inte jorden går under. He, he...det är så svårt att släppa det man skrivit.

Under några dagar har jag brottats med något viktigt som gäller mitt skrivande. Som alltid lyssnar Kim Kimselius och ger råd. 
Jag kan berätta att det gäller det här med att skriva la istället för lade och sen istället för sedan.
I kursen jag går för Leffe Delo har jag fått tillsägelse för det där. Att jag skriver på ett ålderdomligt vis. Ha, ha..jag är ju snart femtio, så underligt är det inte.
För mig är La en ton och sen är just det–att man är sen.
Vad tycker du?
Hur skriver du?

Nu ska jag fixa mat till småttingarna, sy upp ett par jeans som är för långa och packa väskan till kvällspasset på kursen Att skriva för barn.

Kan även meddela att jag troligen ska på snabbkurs i att göra tv-manus. Vår lärare heter Johan Zolltisch och har skrivit många bra manus som blivit film. Googla så får du se.
Han har skrivit en bok om det här som jag skickat efter och återkommer om.

Ha det gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar