"Morsgris, morsgris", skrek barnen och sprang iväg. Leo jagade dem med en påk i handen. Han visste att han inte var som andra och försökte passa in, men det var inte lätt. Det dumma benet lydde honom inte längre. Sjukdomen tog allt mer av hans kropp i beslag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.