27 april 2013

Att skriva för barn-kurstillfälle 9

Det är kul att gå på kurs.
Jag lär känna människor som tänker som jag. 
Prata med de som brinner för att plita ned ord på ett vitt papper.
Förtärs ena sekunden av tvivel för att i nästa sitta vilt skrivande för att någon petar in orden i min hjärna.
Det är en sån lyx att ha en lärare som lär ut och kan så mycket.
Jag lyssnar intensivt och skriver ner allt jag hinner.

Igår var det dags igen. Att träffa mina kurskamrater som jag får läsa texterna från. Och som  läser mina.
Idag hör jag rösten på den jag läser texten av. Hjärnan är verkligen fantastisk som kan göra något sånt.
Numera ser jag på texten vem som skrivit den. Alla har sin stil.

Igår var det dags för textrespons.
Men gårdagen var ingen vanlig dag. det var en sån där dag när mycket går på tok.
Inget allvarligt hände, men du vet de där små enkla sakerna i livet som bara måste fungera.
I mitt fall var det att jag glömt ta med textkompendiumet OCH läst fel text. Vi lägger alla texterna i en stor hög och jag ska läsa den över och under mig. Igår blev det lite fel. He, he....

Men det gick ändå. Kul var det och intressant.
Så vad lärde vi oss då? Undrar du säkert.
Det är under textresponsen vi lär oss mest. Då har vi en text att se och får tillrättalägga. På vägen ger vår lärare små tips och berättar hur saker går till.
Nu upprepar jag mig säkert, men ibland krävs det sånt för att det ska fastna i den redan överfulla hjärnan.

Ylva började med att berätta att det blir en fortsättningskurs, men då riktad till den som har ett manus på G. Det blir en mindre grupp och du läser dina kurskompisars manus och ger textrespons. Kursen är bara varannan vecka. Åtta tillfällen.

Hm...tänkte jag och funderade först och främst på om jag verkligen skulle hinnan gå kurs. Betalningen står min egna firma för, men det gäller att jag har nytta av kursen. Måste nog fundera lite mer på det här.

Så började textresponsen:
Min text handlade om två uteliggare/unga pojkar som blev jagade av en hund.
En av mina kursare tyckte att historien påminde om boken Mystiska tvåan. han frågade om jag visste vilken bok det var, och jo...det ringde en klocka någonstans, men jag var inte säker.
Vi pratade om förbättringar och jag fick rådet att ta bort text, lägga till och kanske flytta historien till förr i tiden. Vilket i mina öron lät mycket intressant. Då krävs ännu mer research.
Han sa också att jag hade driv i texten (Nu skrattar min filmmanusförfattarlärare Kurt Öberg om han läser det här.) Kurt sa alltid att han tyckte jag hade driv, inte bara i texten utan i allt jag gjorde.
Min kursare sa också att det var bra tempo och att han kände sig meddragen i scenerna. Som vanligt finns det felaktigheter, sämre trovärdighet på några rader och jag säger tyst till mig själv att ändra på det där och bära erfarenheten med till nästa text.

Vi pratade om det här med att ha två karaktärer med liknande namn. Det blir svårt för läsaren att skulja dem åt då. Man kan skilja dem åt genom namnet, kroppsspråket(haltar, lutar kroppen, harklar sig ständigt), kläder och färg på huden.

En annan av mina kursare ville ha en paus i det snabba. Hinna luta sig tillbaka och njuta istället för kastas än hit. än dit.

Sen var det dags för Ylvas kommentar:
Min styrka tyckte hon var mina teman. De var intressanta och texten hade mycket fart. Skiftet dialog/handling var bra.
MEN trovärdigheten hade jag missat. Jag gav pojkarna för mycket förnuft. "Låt dem intre prata", sa hon. "Gestalta det de säger:"
Hon säger också att hon har svårt att följa med i miljön.
Slutligen kommer hon med tipset att flytta historien till en annan tid.
Hm....

Vi gick vidare med texterna och bordet runt. Vi pratade om igen om logik och att fingranska texten efter luckor, kanske något som upprepas eller aldrig skulle kunna hända.

Vi pratade också om inledningar, eller börjor som jag kallar dem.

Vi pratade också om att fina detaljer kryddar miljön. Exklusiva detaljer som gör så att texten får läsaren att se det som skrivs om.

Ylva berättade att Astrid Lindgren inte uppfunnit det här med rödhåriga yrhättor. Oh no, det har funnits i litteraturen länge, länge,
I en gammal text är det förresten viktigt att använda gamla namn för att höja trovärdigheten.

Om du pratar med ett barn om livets svårigheter kan det ibland underlätta för barnet att du lägger in humor. Eller förvandlar två barnkaraktärer till två djur som kan prata och känna på samma vis som barnet/barnen.

Det här med allvetande karaktär tycker jag är svårt men samtidigt spännande. Tanken är att jag ska försöka skriva en novell på det viset bara för att testa hur det är.

Ylva gav oss några tips som vanligt.

Tips 1: Även om du hittar på något som inte finns egentligen måste det du skriver fungera logiskt.

Logiken är det vi allihop på kursen missar ibland.

Tips 2: Tänk på ordvalet du gör. Låter det naturligt eller får du anstränga dig för att säga meningen?

Tips 3: Låt inte dina karaktärer prata exakt varannan gång, sida efter sida. Lägg istället lite monologer emellan eller varför inte scener där karaktärerna gör något.

Tips 4: Glöm inte bort svårigheterna/hindren du byggt upp i miljön tidigare. Använd en pistol om du lagt in en pistol i början av manuset.

Tips 5: När du skriver en scen, fundera på vad karaktären hör, ser, känner, anar, och smakar

Tips 6: Var inte så omständig i texten. Låt karaktären gå från A till B och visa via gestaltning vad hen upplever.

Tips 7: DET BÄSTA ÄR DET SOM ANTYDS I TEXTEN. Ge läsaren mystik och aningar.

Tips 8 : ANVÄND MILJÖ FÖR ATT GESTALTA HUR NÅGON MÅR. Dvs regn, åska, vindar, sandstorm, vulkanutbrott, mm mm

Tips 9: Ha inte två tillbakablickar i rad

Tips 10: Du som författare MÅSTE veta var scenen utspelar sig och när. (Natt, dag, Sverige, Turkiet, skogen, landet, stranden.)

Barn som har det jobbigt använder fantasin för att överleva det som är svårt. 
Använd det i manuset. Visa också familjens dysfunktionalitet tydligt. 

Ja min vän. Det var allt jag lärde mig igår, Fatta vilken lycka att få göra en sån här resa.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...