"Min handväska! Stoppa tjuven!" gastade jag och sprang så att gruset sprutade om fötterna. Den unge mannen som jag jagade slet upp mina saker och kastade dem på marken. "Stanna!" skrek jag med falsettröst och kände hur det brände i lungorna. Snart skulle han få den jäkeln. Jag hade gömt den finurliga uppfinningen i det största facket. Den påminde om en råttfälla, men kunde mycket väl hugga fingret av personen som tog i den.
Jag hade tillbringat många, många timmar i det här skumma kvarteret i syfte att testa min uppfinning. Nu skulle jag äntligen få svar på om den fungerade.
"Stanna!" skrek jag och såg honom trycka ned handen i väskan igen.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.