Akta mig, stod det på skylten som stod vid sidan av en smal väg in i bostadsområdet. Någon hade ritat en svans på barnet och ett par stora öron. Den vitblåa skylten tydde på att det numrera fanns barn i området och jag var väl egentligen inte förvånad. Om inte jag mindes fel fanns det fyra röda hus längs vägen och idag hade nog flera byggts. Små rektangulära byggnader som lätt kunde blandas ihop. Per Persson, gamlingen som bott i huset längst ut till höger hade många gånger hjälpt mig då jag besökt mormor. Gråtande hickade jag fram vad hon hette och fick ledsagning till hennes vita dörr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.