I förrgår tittade jag för omväxlings skull på en film. Den handlade om en kille vars barn och kvinna blivit mördad av en man.
Killen vill naturligtvis hämnas och hela filmen bygger på det. Och, jodå...den är bra. Ibland äcklig. Manusförfattaren visar bland annat hur en man drar piercingringar rätt ut ur huden utan att knäppa upp dem. Jag blundade och mådde illa av scenen.
Kille får sin hämnd. MEN...
I sista scenen går han ut på gatan och ställer sig bredbent med ena handen i luften och berättar att han minsann ska viga sitt liv åt att ta livet av otäckingar.
Puh, nä vet du vad. Jag blev arg. Det blev för likt Batman och de andra. Åt helvete för mycket.
Av det här kan jag lära mig att slutet är jätteviktigt. Publiken ska gå ifrån biografen med ett stort leende. Eller alternativ två – fundera på om upplösningen verkligen gav svaret.
Vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.