11 juni 2013

En början-353

"Bara en sak till", sa kvinnan och fipplade med kjolkanten. "Akta er för Rocko."
Merja och jag tittade på varandra. 
"Han ser vänlig ut men är livsfarlig", fortsatte hon och släppte kjolen för att ta tag i handtaget på dörren. "Nä, nu får ni gå. Jag har inte tid att stå här och roa er."
Merja tog ett steg upp på stentrappan för att ta tag i dörren. 
Jag skakade på huvudet och grimaserade ett nej mot henne. Vi hade inte tillåtelse att skrämma gamla tanter. Om kvinnan blev rädd skulle vi aldrig få svar på våra frågor.
"Nu får ni gå som sagt var", muttrade hon och satte en hand i Merjas bröst. "Adjö, adjö."
Jag såg hur kraften i den smala, bleka handen skjutsade iväg min väninna så att hon föll på den stenlagda gången. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...