Jag var kluven inför uppdraget. Det kunde väl omöjligen vara så enkelt som mannen i den gråa rocken sagt. Tre plus tre blir sex inget annat, tänkte jag och lade repet i bagageutrymmet på min lilla röda Citroen. Jag placerade vapnet jämte allt det andra och slängde en sista blick mot huset innan jag körde därifrån med släckta lyktor. Så fort jag passerat gränsen till området körde jag in till sidan och krängde av mig den svarta masken och kläderna.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Spännande!
SvaraRadera