Imorse hade vi sovmorgon. Det var så skönt att dra täcket över huvudet och ligga kvar en halvtimme till medan Peter for iväg. Ungefär som när jag var mammaledig och njöt av långa sovmornar med sängen full av barn, hundar och katt. Jodå, jag vet att det finns fästningar, men det är himla mysigt att få all den kärlek som ryms.
Efter många om och men gick barnen upp för att äta frukost. Razmus och Hampuz skulle följa med till min nya kund, och Zabine skulle vara hos sin bästis Estrid.
Min GPS visade mig snällt vägen och vi kom dit en halvtimme för tidigt. Istället för att ringa på dörren åkte vi vidare och stannade några meter längre bort. Barnen spelade på surfplatta och jag läste Mac World.
En halvtimme går fort. Det blev jag varse när alarmet ljöd i bilen.
Vi åkte fram till nummer trettiotre och jag förmanande smågnuttarna innan jag klev ur och ringde på.
Ut kom en gammal man som knappt hörde något. Han sa "va" hela tiden och upprepade frågan: "Vem är ni?"
Ha, ha...du anar vad som hände va? He,he...det var fel hus. Men innan jag fattat det berättade han att han var NITTIOSEX år och minsann skötte sin trädgård själv. Suckande frågade jag efter hans fru, och ut kom en nästan lika gammal tant som inte heller fattade någonting. Gud ske lov hörde hon bättre, men inte bra.
"Är det här trettiotrean?" sa jag flera gånger.
"Nä, nä. Det är grannen", sa hon och pekade mot en hög spireahäck.
Skrattande tråcklade jag mig in till grannhuset och såg direkt att jag hamnat rätt. Det var mer än övervunnet. Träden var hööööga och gräset långt över vaderna. Ändå var det charmigt. Jättefint helt enkelt och det kliade i fingrarna att fixa till den.
Jag plingade på och mötte en jämlike. Vi hade mycket gemensamt. Hon skriver sagor och har gjort det i många år som avkoppling. Hon har blogg och älskar blommor och bladet. Det visade sig att hon var som mig på många sätt. Hon brukade till exempel hämta skott ute i naturen.
Vi gick igenom trädgården och pratade om vad som ska åtgärdas i första hand. Hon visade mig till den övre trädgården som visade sig vara hur charmig som helst. Jag har ett fantastiskt jobb. Tänk att få göra det man älskar mest och få betalt. Ett enormt bigarråträd stod där uppe och massor av rosa Rhododendron. Det var nästan sagolikt. Trädet var som ett tak över den lilla gräsmattan som även den var för lång och i behov av kärleksfull omvårdnad.
"Men, hur får du ned plommonen från trädgården där nere", sa jag och pekade mot den första trädgården.
"Kom ska du få se", sa kvinnan pillemariskt och drog med mig in i huset och ut på en stor balkong. "Jag plockar dem så här". fortsatte hon och tog upp en pinne som det satt en urholkad petflaska på.
När jag åkte därifrån sjöng jag högt. Det är något speciellt med sådana där trädgårdar. Hon hade både blåbär, krusbär som mixats med svartvinbär(samma sort som jag köpte förra veckan), plommon av alla de sorter, päron, äpplen, kaprifol, och mycket mycket mer. En typisk sjuttiotalsträdgård med inslag av vilda växter.
Vi åkte till Ica maxi för att handla mat och annat. Vi blev där en bra stund. Razzel köpte leksaker för sina pengar och jag hittade bra att ha saker till min trädgård. Bland annat en ny sorts sekatör.
Efter att ha ätit på MacDonalds for vi för att hämta Zabine och åkte hem med ett extrabarn.
Ikväll har barnen studsat på mattan, spelat, lekt med dockor och lego. Efter maten fick de chokladpudding och somnade till en cd-saga.
Peter har packat sin bil och jag min. I morgon ska jag till en ny trädgård i Huddinge med Hampuz i släptåg och Peter ska till ett hus för att lägga plåt med Razmus i släptåg. Zabine och Estrid droppar jag av hos Estrids föräldrar. Vilket pusslande det blir. Och det är bara början på sommaren. Puh.
Nu ska jag skriva. Ha en god kväll vännen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.