Han var den perfekta pojkvännen. Uppmärksam mot mig och min mamma, gav mig blommor varje fredag när han kom från jobbet, gjorde bättre mat än mig och hade en kropp som var perfekt mejslad.
Kort sagt det bästa man kan ha. Ändå gnagde en tagg av osäkerhet. han var nästan för perfekt. Som om det var en mask han satte på sig varje morgon.
"Hej, vad tänker du på?" sa Magnus och satte sig på stolen bredvid. "Du ser ledsen ut. Är det något jag gjort?"
Pang, där var den igen. Taggen av osäkerhet. Eller det kanske var han som var osäker och gjorde allt för att göra mig glad? jag vände mig mot honom och log. "Jag tänker på dig."
"Mig? Jag hoppas att det är snälla tankar? Frukosten står på balkongen och väntar. Jag har en överraskning åt dig. Skynda dig och kom."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.