Selma följde vattnet med blicken, såg hur det rundade den kala udden och fortsatte förbi fästningen. Hon huttrade och lade armarna runt sig själv. Skulle hon någonsin träffa honom mer? Den ensamma mörkögda främlingen som inte sagt ett ord på en hel kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.