Du var så liten när du kom min älskade ängel
Blå i huden och hopkrupen som om du försökte skydda dig mot världen
Eller, var det ljuset du skydde?
Den stora lampan över vår bädd
Du skrek inte
Rörde dig inte
Jag såg med matta ögon på dig när barnmorskan höll fram en oformlig klump av hud
Förstod någonstans långt inuti att du var hos mig nu
Du som sparkat mot lungor och revben, visat på alla sätt att du fått nog
Jag var trött efter förlossningen, utmattad knappt vid medvetande, men vägrade sova
Väntade
Väntade
Väntade
Och log när jag hörde ditt gnyende som snabbt förvandlades till skrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.