9 november 2013

En början-492

Det sved i halsen och jag stank gammal soptunna. Ögonlocken tyngde över ögat som bly och jag kände  tårar som gled över ansiktet och ned på halsen då jag försökte öppna ögonen. Gårdagen var ett töcken från ögonblicket jag mötte de två välklädda männen. Jag mindes att de bjudit mig och Louise på ett varsitt glas vin, eller...hade det blivit fler än jag mindes? Jag hackade tänder och försökte dra upp täcket jag hade över mig, men märkte att det var alldeles för kort, och kände ett isande hav av kyla omfamna mina bara fötter. Hittills hade jag visionen att jag vaknade i min egen säng, men nu insåg jag att så inte var fallet. Min säng var mjuk, inte hård och obehagligt bucklig som den här. Mitt nya duntäcke var långt och varmt, inte strävt och kort. Var befann jag mig egentligen? Om igen försökte jag öppna ögonen och lyckades kisa. Jag befann mig i en lada och såg ett antal högafflar stå lutade mot väggen några meter bort. Under mig låg en stor pall av den typen jag sett på mosters byggfirma. Över min kropp låg en jutesäck. Kroppen protesterade då jag försökte förflytta den mot golvet, men jag bet ihop och gnuggade ögonen som var fyllda av ett tjockt sekret. Vad i helvete hade hänt? I skenet från solstrålarna som letade sig in mellan brädorna studerade jag resten av miljön runt mig och kände att höet fick det att kittla i näsan av obehag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Hjärntrött

Nä, det är inte mig rubriken syftar på. Det är min älskade unge, vår dotter som nått upp till femton vårar och borde vara ute och drälla nät...