Att överleva-eller inte

Igår tittade jag på en extremt bra dokumentär. Den handlade om en kille som varit dödssjuk sedan han var liten.
Han hade gått igenom ständiga sjukhusbesök med smärtsamma behandlingar och mer eller mindre accepterat faktumet att han skulle dö ung. Långsamt blev han sämre och gjorde bara det han verkligen ville. Han skulle ju ändå dö och hade inte tid att lägga sådan på tjafs.
Medicinerna hopade sig i badrumsskåpet och biverkningarna var svåra. Andningen blev allt tyngre och han såg Döden närma sig.

En dag fick han ett telefonsamtal som vände livet upp och ned. De hade hittat en magisk tablett. En medicin som var outstandning och skulle rädda hans liv. Sonen vars mamma han skilt sig från skulle inte bli änka.

Vad tänker man då?
Vad tänkte han?
Lycka? Frustration över livets vändningar? Tacksamhet? Irritation?
Tänk dig själv att du lagt hela livet på att överleva väl vetandes att det inte finns någon bot. 

Killen blev vansinnigt arg. Hur kunde livet vara så grymt att utsätta honom för all ondska och sedan plötsligt stjälpa över honom ett besked att allt skulle bli okey. Han hade för sjutton varit på väg att ta sitt eget liv i förtid ibland. Bara för att slippa lida in i det sista.

Nåväl, filmen berörde mig djupt och fick mig att tänka. Ibland är livet så där ofärdigt och underligt. 
Här hemma pratas det mycket om död och liv efter detta. Vi pratar också om älvor, riddare och troll. 

Just nu tittar vi på Gladiator. En film som också berör mig. Under tiden den går diskuterar vi om den är gjord efter historien eller om det är förändrat för att vara mer spännande. Hur som helst så är filmen bra som attan. En stark berättelse.




Kommentarer

Populära inlägg