En början-512

Panik. Det var den enda känslan som rymdes i Teos hjärna. Allt annat var borta. Sonen, dottern och de andra barnen hade flyttats till ett intet. Benen tog honom från det rökfyllda rummet vidare mot hallen. Han skymtade Klas svans och skakade på huvudet när katten fortsatte in i huset istället för ut. "Det finns ingen tid", mumlade Teo och knep ihop ögonen. Jag måste ut. Få frisk luft. Lungorna. Det gör ont.

Kommentarer

Populära inlägg