Lene sneglade mot pappa som fortfarande stod utanför bilen och pratade intensivt i telefonen. Hon suckade och öppnade handskfacket. Med sina små händer lyfte hon ut en blank, svart pistol pappa förvarade där och började fingra på avtryckaren. Den doftade fortfarande krut. Lene visste mycket väl att hon inte borde röra vapnet, men vände den mot sig och tittade in i mynningen. Pappa hade talat om för henne flera gånger att pistolen var farlig. Hon satte in fingret i hålet och märkte att det passade precis. Lene hörde genom fönstret att pappa var arg på den han pratade med och kastade en snabb blick på honom innan hon försiktigt tryckte på den blanka avtryckaren.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.