Vi visste aldrig när han skulle komma. Ljudet från hans steg doldes av fabrikens stånkande. Med svedda fingrar sydde vi byxa efter byxa och skickade dem vidare till nästa station. Svetten rann i nacken och underarmarna bredde stora, illaluktande ringar ut sig. Fötterna domnade bort och jag visste inte om jag tryckte tillräckligt hårt på pedalen eller inte. Vi jobbade hela nätterna till den skvalande musiken från radion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.