Jag ville göra nytta. Känna mig behövd. Jag tyckte om att hålla det fint runt mig, och att det fallit på min lott att städa varje söndag störde inte mig nämnvärt. Jag gillade doften av rengöringsmedel och att sära på tvätten för att därefter lägga in den i garderoberna, gjorde mig lycklig. Ni var min familj. Vi var en familj. Samtidigt som diskhon fylldes med vatten sjöng jag alla sånger jag någonsin lärt mig. Det varma vattnet fick mig att rysa av välbehag. Jag var behövd, alltså fanns jag.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.