"Barn ska synas men inte höras", muttrade Agda och stoppade in en snus under läppen. "På min tid var det minsann fason på barnen. Då hade aldrig sådant här hänt", fortsatte hon och tittade så intensivt på barnen som kröp ihop utanför tältet att de trodde de skulle dö av hennes blickar. Teodora som var äldst lösgjorde sig från lilla Amanda och reste sig upp. Benen skakade på henne och rösten bra knappt när hon harklade sig och tog sats.
"Sitt ner för Guds skull. Sitt ned jänta", sa Agda med ett tandlöst leende. Hon vände sig till barnen igen och muttrade: "Ni ser ut som om jag skulle äta upp er. Jag sa ju bara att ni för ett evinnerligt oväsen. Era mopeder knattrar runt min husknut hela dagarna och ni ser ut som om ni klätt er på soptippen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.