Regnet öste ner och trappan var full av grå lera som stänkte upp på mina bara ben. Men det gjorde inget, för vid min sida hade jag världens goaste, underbaraste kille, min granne som jag länge kikat på i smyg. En kråka flög upp ur Schersminbusken bredvid trappan. Den extremt väldoftande växten hade vuxit över alla bredder och borde nog tuktats, men vem var jag att bestämma det. Någon hade ställt en ölburk mitt på ett av stegen och ljudet från plåten ekade genom natten. Jag huttrade till och tog hans hand. Väntade på en reaktion.
"Jaha, här bor jag", sa han och tryckte in koden.
"Vilket sammanträffande. Det gör jag med", svarade jag och tog upp min nyckelknippa.
Han sköt bak det nu plaskvåta håret och öppnade jackan. "Fryser du? Vill du ha lite te, kanske?"
Jag bet ihop det självklara svaret och skakade på huvudet. "Nope, jag ska upp tidigt imorgon", sa jag och lugnade mina darrande händer. "Men, vi kan ses imorgon eftermiddag."
Kodlåset klickade till och han öppnade den genom att backa mot dörren. "Sorry, då är jag hos morsan på middag."
"Nåja, vi ses säkert någon dag. Vi bor ju i samma hus."
"Nja, just nu står det ett antal kartonger och väntar i min lägenhet. Det är bara en säng och en soffa kvar", skrattade han och pekade på ett namn på listan som satt fastskruvad i en glasram. Det där är namnet på nästa hyresgäst. Mitt namn är borta sedan en vecka." Han vände sig mot mig och sträckte fram en hand: "Jerry Lander heter jag."
"Miranda Jeffrey", sa jag och mötte hans blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.