De två männen tog tag i varsin arm på mig och baxade in min smärtande kropp i den hemsnickrade två gånger två meter stora buren. Gallret av bambu sviktade när jag tryckte mig mot det, men gav inte vika. En doft av gyttja kändes och mina ben hade domnat bort av kylan och läget. Sittande på golvet med huvudet lutat mot knäna kändes värken i ryggen mindre. Slaget mot ändryggen hade nog varit hårdare än jag trodde. I månskenet såg jag en stor blåskimrande skalbagge gå mot mig. Var den månntro giftig? tänkte jag och funderade på att slå ihjäl den med knuten näve.
Ett klafsande ljud närmade sig bakom mig.
"Nu är du inte så cool längre", sa en röst jag kände igen. Det var den mörkhyade mannen som fångat mig. Han var säkert två meter lång och hade fötter storlek fyrtiosju. En jätte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.