Torkel höll den vita fjärilen över vingarna och satte den mot det flackande ljuset. Lukten från de svedda vingarna kittlade honom i näsan, och han nös. En, två, tre gånger. Fjärilen sparkade förtvivlat för att komma loss och det vita hade blivit svart.
"Men, vännen. Vad gör du?" sa Robert och tog ifrån sonen resterna. "Förstår du inte att det där är farligt. Du kan bränna dig."
Torkel släppte inte fjärilen utan mosade istället den mellan fingrarna.
"Kom här. Det är dags för frukost", sa Robert och tog sonens hand i sin.
Bordet stod dukat ute i köket och vid ena änden satt en gammal kvinna med det gråa håret uppsatt i knut. Hon studerade en fluga som hamnat i hennes mjölkfyllda tallrik.
"Mamma, ge Torkel frukost. Jag måste iväg till jobbet."
Kvinnan nickade sakta och reste sig från stolen. Kläderna hängde runt den smala kroppen och på fötterna hade hon ett par turkosa tofflor.
"Mormor fixar mat till dig. Jag kommer hem om några timmar", sa Robert och hjälpte sonen med stolen. "Gör inget dumt idag."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.