"När reser vi", viskade Elena och drog upp kjolen så att den inte hamnade i vattnet. Hon drog fötterna över sandbotten och sökte efter musselskal. De skulle kunna ha det som extrakost på båten om konserverna tog slut. Vatten hade de lastat på i massor. Ett jobb som tagit flera timmar i anspråk. Undrar om jag luktar svett, tänkte Elena och samlade ihop håret i två tofsar. Först flätade hon den ena, sedan den andra. Nästan omärkligt lyfte hon på armarna och sniffade under dem, nej, det kändes inget.
"Vi reser när vi fyllt båten", sa Dickie och hivade ombord två stora trälådor. Vi har nog minst tio kvar."
"Tio? Hur ska det få rum i den här lilla skorven", frågade Elena och såg att kjolen nuddade den blanka ytan och drog upp den ännu högre. Vi då? Var ska vi sitta?"
"Ajabaja, inga fula namn på min prinsessa. Hon må vara liten, men hon kan ta mycket mer än du tror."
Båten krängde till och nästan kantrade när Julius lade ner en hög med sidentyg. Han log ansträngt mot Elena och ryckte på axlarna. "Det är frökens packning som väger mest."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.