En början-785

"Skrik inte åt mig", sa han, och höll för hennes mun. "Skrik inte sådär. Jag får ont i öronen."
Hon såg upp i talltopparna som fanns högt, högt över henne. En flock kråkor flög upp samtidigt, svarta fåglar med svarta, böjda näbbar. Vita, ulliga moln täckte himlen. 
Han drog henne mot sig och lade armen över den smala halsen, tryckte med armbågen mot den svagaste punkten.
Hon kippade efter luft, försökte mota mörkret som svepte in.
"Håll tyst", fräste han och knöt ett rep runt hennes hals.

Kommentarer

Populära inlägg