Henrik gillade att se på när katten åt möss. Allrahelst ville han också se själva infångande och leken som alltid pågick efteråt. Han rös av välbehag när kattans klor gled in i musens mage och inälvorna slets ut. Att se musens öga få en gardin av grått gjorde att hans hjärta tog ett extraskutt. Slet hon ut det ur ögonhålan blev han extatisk.
Maja, som katten en gång döpts till, var en duktig råttkatt, emellanåt lyckades hon fånga både fem och tio, ibland upp till femton möss på en enda dag.
Henrik brukade springa hem från dagiset när mamma hämtade honom. Utan att säga något smög han ut och letade upp kattan som han sedan följde efter tills hon fångat något.
De få gånger hon fångat en ekorre var han extra upphetsad. De små tofsarna revs bort av skarpa klor, och huvudet krasade mellan skarpa tänder. Ibland sparade han den tjocka, ludna svansen som souvenir.
"Henrik", hörde han mamma ropa. "Det är mat."
Han hukade sig för att inte synas och kröp längre in i prånget han hittat på övervåningen på stallet. Därifrån hade han perfekt översyn och kunde noga följa kattans rörelser. En skarp doft av häst omringade honom.
"Henrik", ropade mamma igen. "Älskling."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.