En början-855

"Åh nej, inte dimma", stönade Jana och lade handen över pannan. "Jag kommer inte att se ett skit."

Hon packade ihop utrustningen och tvekade mellan gummistövlar och kängor. Kylan hade tacklat av men det var både blött och rått ute på vattnet. Nackdelen med kängor var att de kunde vara svåra att få av sig om man trillade i. "Jag ringer till Disa och frågar vad hon tar", mumlade Jana och drog på sig en långärmad träningströja och ett par svarta träningsbyxor. Hon tog upp telefonen och ringde sin väninnna, men fick inget svar.

Björn klev in i rummet utan att knacka. Hans mörka rufs låg för en gång skull slickat mot huvudet. Han hade tämjt det med gelé. De gröna ögonen glittrade av bus.

"Idiot! Har inte du lärt dig vanligt hyfs?"

"Sorry då. Jag ville bara kolla så att du vaknat. Morsan fixar käk åt oss och farsan kollar kanoterna."

Jana puttade på honom när hon gick ut ur rummet. "Tänk om jag varit naken då?"

"Och? Vem bryr sig?" muttrade Björn och sträckte på sig. ""Har du sett vilket dåligt väder det är? Man kan fasen i mig inte se handen framför sig därute." Han gick ut i köket och lyfte på gardinen. "Vi kommer inte att ha en chans."

"Tala för dig själv du", fräste Jana

Mamma Gerda klappade honom på huvudet. "Lilla gubben min", pussade honom på kinden och ställde fram en tallrik med stekt ägg, bacon och strimlad rödlök. "Ät nu. Annars orkar du inte hänga på Jana idag."

"Hmpf", sa Björn. "I år kommer jag att komma först."

"Jag tycker det är en knäpp tävling", sa lillebror Hans och slabbade i sig risgröten. "Jag menar, varför ska man åka ut på sjön bland grynnor utan sjökort? Jag har aldrig fattat det roliga med det där. Förra året gick ju din kanot sönder", fortsatte han och vände sig till Björn som himlade med ögonen. "Pappa blev superarg."

Den omtalade klev in genom ytterdörren och skakade av regnrocken. "Brr, vilket skitväder. Ungar, jag hoppas ni tagit på er regnkläderna. Det öser ner just nu, och dimman ...."

"Dimman brukar ge med sig när solen stiger upp", sa Jana och sköt tallriken från sig. "Tack mamma, jag är mätt nu. Känner mig som en julgris av allt det där fettet."

Mamma skrattade och reste sig upp - dukade bort all mat och ställde upp två ryggsäckar på bordet. "Ni har massor med mackor här och dricka. Glöm inte äta det är ni snälla."