6 april 2015

En början-859

Jag styrde jeepen längs sandstranden och såg att däcken lämnade djupa spår. Små kräftliknande djur sprang mot vattnet när de hörde motorljudet, och långt ute i vattnet såg jag fenan på späckhuggaren. Min kamera hade trillat ner på golvet och stativet var nerkört i det minimala bagageutrymmet.
Mina svettiga händer gled över ratten och adrenalinet fick mig att nästan hyperventilera. Äntligen skulle jag få chansen att fotografera ett av jordens vackraste djur. Pengarna till redan hade jag lånat och hur jag skulle betala tillbaka dem fick bli ett bekymmer när jag kom hem igen.
Jag stannade och tog fram kikaren. Splaschen när späckhuggaren landade mot vattenytan ekade över viken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...