Förutom familjemottot "Man talar inte om det som inte syns" var vår familj en ganska trevlig sådan. Utåt sett. Pappa var ganska välbärgad och mamma stod ständigt på stans välgörenhetsbasarer för att samla in pengar och saker till de som hade det sämre än oss.
Jag levde i något sorts mellanland med en nanny som tog hand om oss på kvällar och helger, och såg till att vi kom till skolan på mornarna.
Egentligen trivdes jag bäst i skolan. Där fanns mina lärare Jessica och Sebastian, två unga nyutexaminerade förskollärare.
Pappa var oftast bortrest. Vi barn träffade honom nog mer än mamma, eftersom hon ständigt var borta, även på helgerna då pappa brukade komma in på gården, vilt tutande. Med i bagaget fanns både godis och leksaker.
Jag minns inte riktigt när allting ställdes på ända. Kanske vill jag inte göra det. Kanske hade det pågått sedan jag föddes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.